Shit, vilka bilder som jag tog. När hon flög. Som en liten fri fågel. Men inte länge till. Nej, barndomens sötma rinner iväg fortare än du anat, och livet begränsar dig. Jag ser bekymmer och oro i hennes ögon, åh kära syster, nu när det finns där, försvinner det aldrig igen. Aldrig kommer du kunna flyga så fritt igen. Eller är jag pessimisst? Hursomhelst, jag är nog en av de där personerna som ibland säger en sak, men gör en annan.

Jag tänker göra mitt yttersta för att hjälpa henne hålla luften fri under vingarna, så att vi båda tillsammans kan flyga mot solnedgången( klishé, I know).

Men solnedgångar kan vara frukstansvärt vackra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har verkligen haft på känn att allt skulle rasa. Fast vad fanns det mer som kunde rasera, när jag tänker efter. Men jag hade allt så planerat. Visste exakt vad jag ville göra med livet. Ingen annan visste. Men nu vet jag ingenting längre. Jag har...

Ja, jag missade min "once-in-a-lifetime" bal när jag tog studenten. Vad missade jag egentligen, undrar jag? Haha.   Jag mår som en prinsessa idag. Skånes stränder ligger under mina fötter, mohaha, och snart är jag hemma. Där jag inte är någon särskil...